ost i två olika ”gamla” varianter har den senaste veckan gett mig lite mer att leva för. Dels en fyraårig svecia som jag lagrat i mitt förråd och nu styckat upp. härligt krispig och smakrik, och dels en riktigt krämig gräddost som jag hade som enda alternativ under många år av min uppväxt. ibland kan man sammanfatta livet ganska enkelt. Typ så här; vadvore livet utan ost?