Både jag och Henrik älskar nya produkter och människor som hittar på nyskapande produkter eller maträtter . Vi har full kontroll över den produktmarknaden – säg en ny ”konstig” smak/maträtt som vi inte smakat! Säg en enda! Säg det högt! Vi testar allt. Banankaviar (ingen hitt på kokta ägg), tutti frutti fil, åsnestyvning i Italien, friterade glasnudlar, Oboj med banansmak, Senapspanerad lammskalle, varm mangosås, grillad krokodil, grovmalen leverpastej med jalapeno, surströmming, rostade gräshoppor…ja till och med flygmat!
Men när det kommer till våfflor är jag megakonservativ. Normalt är jag en lugn och sansad person, med när det kommer till våfflor blir jag uppriktigt arg om de serveras med fåniga tillbehör. Hos mig är bara sylt och grädde inbjudna! Allt trams och larv med att göra våfflor lite mer ”vuxna” i smaken, lyxigare och matigare känns sorgligt och fel, på något vis. Som när de bränner överflödig spannmål. Keso, rödlök, stenbitsrom, chevre, ädelost, parmaskinka…the list goes on, förstår ni hur flamsigt det är? Egentligen?
Våfflor med sylt och grädde är inga konstigheter. Inga konstigheter i ordets rätta bemärkelse. För det är verkligen inga konstigheter. Det är bara så det ska vara! 288 dagar kvar till våffeldagen och lova mig att då äter vi bara våfflor med sylt och grädde!
Jonas
